Läste therese's dagbok idag och det fick mig att tänka lite, det är ganska sällan jag reagerar på något som jag tror jag ska. För att ta några exempel, såg fram emot att prata med moa igen efter lovet men när vi väl snackade så kändes det mest jobbigt, sen har vi pratat fler gånger och det har kännts bra o så, men första gången...jättefel. Ett annat samtal jag bävade för kändes ganska...trevligt...trots att det utvecklade sig som jag trodde det skulle. Eller när morfar gick bort, jag trodde jag skulle känna typ "jahapp" men det klappade ihop totalt inombords och jag deppade ihop totalt en vecka. Ganska sällan något större som involverar personer utvecklar sig som jag tror heller för den delen, men är väl bara dålig på att läsa folk.
Tiden håller alla svar, så det blir inte många över till mig
Angående något helt annat. Var på Ikano-huset igår och bestämde mig för att bevisa något för mig själv, den enda som egentligen betyder något. Såg två söta kassörskor, en på Brothers och en på bokhandeln, så jag gick hade handlat frågade jag om de ville äta middag någon gång, sen att de visade sig att båda var upptagna är helt irrelevant i sammanhanget, jag vågade fråga. De verkade ta det bra, log och sa att de tyvärr var upptagna.
Faktiskt ganska stolt :) jag vs. tvivel: 1-0
Raggat nykter, bjudit ut helt okänd tjej...lite osäker på vad nästa grej är, kanske en på bussen...
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
1 comment:
Imponerande modigt gjort!
Post a Comment