På sistonde har vissa frågat hur jag egentligen mår och sagt att min blogg varit rätt dyster, kan iosfs stämma, den kanske har varit det. Men jag är rätt lugn och fin, betydligt lugnare än det varit tidigare. Visst är det lite tankar som snurrar runt runt lite olika tjejer, lite mer om en viss, och så men det är ändå inget mer än lite snurrande tankar. En del tankar kring en del annat också, en del om mig själv och så, men inga har varit så dystra som de varit tidigare(var rätt rejält nere då och då). Har lärt känna mig själv bättre efter lite diskussioner med en person som har ganska intressanta perspektiv på en del saker. Underligt hur mycket man kan förändras på ett år.
Förr så behövde jag berätta mer eller mindre allting för någon för att kunna behandla det och lägga det bakom mig, hjälpte att tvinga tankarna till ord och få svar tillbaks. Det gäller inte längre, nu är det mer att det kan vara trevligt med ett bollplank eller bara snacka men det är inget krav för att jag ska må bra. Visst var det riktigt trevligt att sitta och snacka om livet och lite till men jag störde mig på att vara tvungen att berätta det för någon så det känns ganska skönt att inte behöva det längre. Saknar dock dina kramar :)
Livet rullar vidare vare sig man vill eller inte så lika bra att ta en dag i taget och se vad den bär med sig. Man ska känna att man lever, väldigt nöjd över mitt val av motto. Är lite som en stadig punkt att luta sig mot när det är tungt.
Funderade på att dra iväg något liknande i ett icq men det blev ett blogginlägg istället. Ett av mina ärligare och mer uttömmande inlägg hittils tror jag.
Sunday, October 22, 2006
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment