Kambodjansk barnkampsport

Då har man överlevt midsommar också, det kändes lite tveksamt när man vaknade i lördags faktiskt. Men trevligt var det, blev bara lite mycket *hrm*. Mycket trevligt folk där, en del man inte träffar så ofta så det är trevligt med sådana här högtider när man springer på dem.

I lördags så skulle jag o några till se bakisfilm, hittade en hong kong-action så vi tänkte "ooh, wire-fu, lagom hjärndött kan man hoppas", Dog Bites Dog hette den. Helt fel film för att vara bakis till. Brutal film, bra men brutal. Ganska skönt med asiatiska filmer, de har så annorlunda stil jämfört med amerikanska filmer. För att faktiskt skriva något som relaterar lite till titeln på detta eminenta blogginlägg; i den filmen så var det en brittisk dokumentär(skulle inte bli förvånad om den faktiskt finns, vore intressant att se hela) om läger i Kambodja där barn slåss en mot en tills ena dör och sedan slår folk vad som vem som vinner. Tänk tuppfäktning fast med barn. De fick gå utan mat tills de hade vann en kamp, och vann gjorde de när den andra dog. Man kan inte utveckla speciellt mycket medlidande med en sådan uppväxt, när döda är ens enda chans att få mat så har man inte mycket val, döda eller svälta ihjäl, så är inte direkt ett svårt val och om man börjar ung, en del av de i dokumentären såg inte ut att vara äldre än 6 år, så har man antagligen inte hunnit utveckla någon moral direkt heller. Man har haft en ganska bra uppväxt faktiskt.