Skolan har dragit igång på allvar och med den har ju de sedvanliga motivationsproblemen återigen luftat sina fula trynen. Hittils är de lite mindre än de var tidigare vilket är tur det, annars hade det blivit riktigt tungt i slutet av terminen. Men ändå sitter man här istället för att plugga..."bara en liten paus"...huvudet fullkomligt surrar av idéer och saker man vill göra. Att ha ett halvklart brädspel är inte helt optimalt när man försöker plugga speldesign, en aning distraherande. Men har blivit motiverad att ta tag i det igen och kanske få igång en första testomgång, vore kul att se hur det funkar.
Sjukdomen som legat o smugit sedan nollep la av verkar bestämt sig för att göra något av saken nu, halsen bråkar rejält. Dammit. Idag är(snart var) det kalasmottagning, imorgon är det tentakravall med patetbastu innan. Typiskt helt fel tillfälle för sjukdomen att visa sig.
Fick en liten överaskning, igår tror jag det var, som var...tja, jag hade inte gissat det. Men blev inte jätteöveraskad, vet inte varför. Fick mig att fundera lite, det var en ganska hyfsat stor sak och tycker på något sätt att jag borde haft en större reaktion. Märks att man blivit lite luttrad med åren...vad krävs egentligen för att man ska bli rejält överaskad?
och världen som verkade så ljus...nåja, ljusnar väl förr eller senare igen.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
1 comment:
Min förkylning har också bestämt sig för att äntligen bryta ut. Det postnollepianska insjuknandet har till slut nått oss också...
När man får reda på något stort och överraskande är det säkert så att man kan reagera förvånansvärt lite just för att man blir så pass överraskad att det är svårt att greppa. Kanske tar en stund innan man hinner förstå vad det egentligen innebär. Inte säkert att man reagerar kraftigt då heller eftersom man hunnit bearbeta det lite redan. Låter det rimligt?
Post a Comment