Politiker

Okej, det är nåt seriöst fel med dagens politiker.

För att börja med Sverige så är det för mycket pragmatik i svensk politik, för lite ideologi. Det är sjukt svårt att veta vem som är vänster och vem som är höger när sossarna de senaste 20 åren har ägnat sig åt att privatisera större delen av staten. Eller när högern som borde vara för integritet och individens frihet röstar igenom inte bara en(FRA) utan två(och IPRED) av de mest integritetskränkande lagarna hittils. Nog för att pragmatik är bra ibland, men när man röstar så röstar man inte på hur de har agerat hittils, man röstar på hur man tror de kommer agera i okända situationer. Och i nuläget är det fan inte enkelt. Väldigt lite ideologi och vallöften är ju knappt värda ett ruttet lingon.

IPRED-citat
När det gäller IPRED så är det bara kasst rakt igenom. Det finns två artiklar alla borde läsa, tänkte kommentera dem en och en.

Den första innehåller en väldigt intressant punkt som jag aldrig hördes lyftas i debatten. Först en månad senare, rent tekniskt vore det antagligen inga problem alls att dra ut ett mail direkt när de får förfrågan.

Och det där med bevisbördan är bara sjukt. Förut var det bevisa skyldighet, nu ska man bevisa att man inte fildelat. Går emot en ganska viktig grundprincip, men bryr sig nån? nae.

Den andra artikeln tar jag mest upp för att den innehåller några intressanta citat, hela artikeln i sig är mest tragisk skrämselpropaganda.

"- Man ska ha klart för sig att både liten och stor kan drabbas av det här, säger Lars Gustafsson, vd för skivproducenternas organisation Ifpi."

Tidigare var det att det bara var de stora som skulle åka dit. Nu är det fri jakt privatpersoner som anser att dagens digitala musikaffärer suger brutalt hårt.

När jag kollade artikeln i förrgår så var det ett fint citat men nu verkar de tagit bort det men jag hittade det i en annan artikel. "- Vi får, precis som alla andra rättighetsinnehavare, en möjlighet att upprätthålla lagen." för det ingår inte i polisens jobb? Enligt mig står hela statskonceptet på våldsmonopol, behöver inte vara fysiskt våld, resten är underordnat det. Om polisen inte längre har hand om rättskippningen så har något gått otroligt snett och resten är inte värt mycket det heller.

Från EUs sida så fegade de ur, EU-domstolen skulle dömma om lagen var emot konstitutionen och skrev något som i princip kan tolkas som att länder får göra som de vill när det gäller det här. Vi måste ha en lag, men den måste inte säga exakt det här. Så är försvann ju det argumentet.

Hela IPRED är så fel det kan bli. FRA kan jag faktiskt acceptera men IPRED. vaihelvete håller vi på med i det här tidigare faktiskt nästan vettiga landet?

Israel
Och på tal om galna politike, i andan "det kan alltid bli värre", här är ett blogginlägg om en total mupps om fått posten som Israels utrikesminister, nog för att de varit väldigt höger men komigen. Jag tyckte det nästan verkade ta sig med nedstängande av olagliga bosättningar och så vidare. Men så väljer de en sån här tomte, ett steg framåt en cykeltur bakåt.

Uppdatering

Nu var det ett ganska bra tag sedan jag skrev här, har inte haft lust/tid/ork i olika kombinationer men kände det var dags ikväll.

Så vad är det som händer i mitt liv numera?

Klättring
Jag klättrar en hel del numera, 2-3 ggr i veckan när jag har tid. Det är förbaskat kul och jag bröjar faktiskt klara lite olika saker. Har börjat lära känna lite folk som hänger där också vilket gör det ännu roligare så det är lite av min nya drog. Rev dock upp höger pekfinger hyfsat sist så nu har jag vilat sedan i onsdags, funderar på att vila en halv vecka till eller så så det hinner läka ordentligt innan jag ger mig upp igen. Fått rekommendationer om att arméns hudsalva ska snabba upp läkning ordentligt, ska ge den en chans.

Det blir lite yoga när jag hinner också fast det är inte alls lika ofta som jag skulle vilja. Om vädret kunde bestämma sig nån gång och sluta variera mellan 10 plusgrader och total snöstorm så marken kan torka(jogga i lervälling blir gammalt rätt fort) och jag kan ge mig ut och jogga igen vore det mycket uppskattat också.

Ekonomiska förändringar
Nu i vintras kände jag mig för första gången faktiskt fattig. Jag fick några stora utgiftsposter inom en kort tidsperiod och fick en mindre kris men det har löst sig genom en del pusslande så nu ser det inte fullt lika panikartat.

Perspektivskifte
Det var sedvanlig kravall i torsdags och jag insåg att det gav mig mer att klättra med kul folk är ränna runt på en kravall och dricka öl. Javisst det är kul att träffa folk man knappt träffar annars men när man rännt runnt och hittat alla som tagit sig dit så ger det inte mycket mer. Funderar på om jag skulle pröva att vara nykterist ett tag, får se, tror inte det. Öl är gott :)

Skola
Nu under våren läser jag mina sista kurser, jag tog tentan som var senast vilket var otroligt skönt. Det har varit två kurser jag verkligen oroat mig över, den första gick i början av våren och den är nu avklarad så nu är det bara två kurser och en labb, utöver exjobbet, kvar tills jag har min examen. Den ena kursen är it-projektledning och verkar faktiskt rätt intressant, den andra är envariabelanalys 2 och är en kurs jag vill kunna och sedan glömma.

Exjobbsjakten går så sakteliga framåt. Jag ska på möte med ett företag på tisdag, ska ringa ett annat företag imorgon. Det är många nej just nu men i värsta fall kan jag antagligen hitta något på IDA.

Närmaste framtiden
Det blir en del den närmaste tiden. Jag har en del jobb att göra, två kurser att sköta. SOF närmar sig med stormsteg och jag borde öva med kören då vi kommer sjunga en hel del under festivalen. På samma gång så har jag fadderiet som dragit igång på allvar nu och det ena av veckans två möten krockar med körens rep. Det är mycket pusslande för att få tiden att gå ihop nu när man lägger till träffa kul folk också. Jag tänkte att det skulle bli en lugn vår men i min sedvanliga stil så har jag lyckas samla på mig saker en och en som sammanlagt blir en jäkla massa att göra. Idag har jag ränt runt mellan 13-21 i olika möten o skolarbete.

Övrigt
Jag gick med i det holgerspexet i fredags, jag tror det kommer bli skoj :) Det var glömd i fredags, mitt femte glömd om man räknar med året jag var cc-pryo, så när åsa o jojje frågade om jag ville med till holgerpubb istället för att vara kvar på glömd så sa ja och det var helt rätt drag :) Det blev en förbaskat kul kväll till slut, hade inte så höga förhoppningar på glömd.

Återkommer antagligen om en månad till eller så. Tills dess.

To Pay or not to pay

This principle of guys paying for dinner when they go on a date with a girl has gotten way more complicated, it used to be easy, If you are a guy you pay. Now it might upset her because

• it's an expression of the archaic patriarchal society repressing the freedom of women, including the freedom to pay. She's a 21th century girl/woman and can take care of her self.
• she doesn't want to feel like she owes anything to the guy, likes to feel independent.
• she might interpret it as if the guy is trying to pay her for sex
• to quoute a friend "she's a grownup, not a baby"
  

or if the guy doesn't pay it might upset her because

• he's rude, haven't been brought up properly
  
• he doesn't know how to take care of a girl
  

And that's just the basics, if you add to this mix the difference in income at the age of 20-25 when some people are looking for jobs and are broke, some are studying and are semi-broke and some people work and got a boatload of money it get's even more complicated. And some girl want to be asked just so they can say no. And if it isn't the first date then you have to consider who took the initiative for the date, and if you or she has paid previously and how much and how expensive those restaurants were.

To summarise the problem: "peh..."

And to finish off this whiny post on a lighter note a nice quote; "Would you like some cheese with that whine"

Information: push or pull?

I've thought a bit about why advertisements annoy me so much, in my book the high treason of advertisements is delivery through the post to my front door. When I get ads this way I don't react with "hmm, this seems interesting", no instead I think "bloody buggers, one reason to never ever shop at their place". Might seem a bit radical but I hate being force-fed information about some random store and their current sales.

One possible reason has to do with this whole information-society we've got going now, every minute of every day we are fed information from lots of sources; magasines, blogs, podcasts, news and so on. The list just goes on and on. We have to establish filters to keep sane at all and these advertisements that get delivered to my home is harder to ignore, they try to force themselves through the filters and that gives me an ill feeling. And few postal officers seem to care about the "no advertisements please"-sign above my post box. But I do have a new sign in the works that might work better. Pictures coming up when done.

Advertisements notwithstanding, local news is apparently a big thing here. I receive not one but 2-3 local newspapers, without asking and they simply won't stop delivering them. I DO NOT CARE about local news. It's so small scale, I'm having trouble caring about some of the stuff in the national papers. People get riled in weird ways. Kill 3 000 civilians in africa and nobody raised an eyebrow, because everybody know people in africa die, kill 3000 civilians in the us and the whole world gets turned around. Kidnap a kid in asia and nobody notices. Kidnap a kid in south east asia and nobody cares. Kidnap a kid in Portugal or wherever it was and the papers write about it for bloody weeks.

Are you a you or a we?

A couple of weeks ago I had a discussion with a friend and she told me I was one of few people that hadn't remarked on her particular chosen career, a girl working as a tester. We kept going and ended up talking about how a person identifies herself, if it were by how she behaves and thinks, or what groups she consider herself to be a part of.

I'm so very tired of being identified as a geek; quiet, boring, only talks about computers and since that was more or less the only group I considered myself a part of I now consider myself kind of groupless, and quite skeptical of becoming part of a new group. C never really became "my group", I like to just be me, lately I've begun to like being me, it's kinda nice.

Anyway, to the point. I, or we, don't remember, have a theory that people that don't identify who they are through a group have it much easier to accept people that stick out, don't conform to the normal patterns. Girls working as programmers, guys working as nurses.

Personality type ENTP

I recently found a personaliy type test(swedish) online that was quite spot on. I got ENTP and one part really made me think "hey, it's me they're writing about here

"Following through on the implementation of an idea is usually a chore to the ENTP. For some ENTPs, this results in the habit of never finishing what they start. The ENTP who has not developed their Thinking process will have problems with jumping enthusiastically from idea to idea, without following through on their plans."

I usually have like 3-4 new cool projects i almost can't wait to get started on so when I've done, at most, a proof-of-concept or something like it I move on to the next one.

Screw fate

My previous motto in life has been "You should feel that you'r alive" but that's kind of defeatist, don't know if that's a word, if it isn't it should be. It is a good motto when the world seem to have decided to make your life a bit more hellish than for the rest, a roll-with-the-punches-motto. However these last months I've been feeling really good and I think it might be time to change it to something better, more positive. A while ago I spoke to Anders on a bus and he said something that has stuck with me ever since, "Don't live with broken windows". It's more of a fixer motto that seems more suitable to the "new" me so I'm now officially changing :)

That doesn't have that much to do with fate, a little but not the main reason i chose that title for this post. I've had a falling out with a previously very good friend of mine, sad but I felt like "if he/she doesn't want to spend time with me, it's his/hers loss" and spent my time with other people. It kept hanging around at the back of my head even though I tried getting rid of it so in the new "dutt the fixer"-style I decided to do something about it instead of just feeling sad about loosing a friend. It was a real eye opener to see it from the other persons side, after we had talked about it for a quite a while it turned out to be quite different reasons than I imaged was the cause of the split. When the talk was coming to and end it felt good and I hope we can pick it up again, he/she is a cool person I really enjoyed hanging out with before we had our falling out. I felt that justified the chosen title :)

That's leading me to another point, my stuttering has shaped me (...of course it has, we are formed by our experiences) but It's only this last year or so I've begun to realise another part of how it makes me different from other people. When you have been scared half to death to speak at all for most of your life it simply can't get that much worse so I don't feel particularly worried about talking about tough things like breaking up with somebody or confronting a person about what they actually feel and think about a subject that is very personal to both me and them. This doesn't apply to other persons, I'm still trying to build a kind of mental model how other people view talking about these subjects because it's alot different from my own, I can't guess their reaction based on what I think would be my own which makes it harder. Another thing I've come to realise is that I don't know squat about myself and how I really react when it comes down to it. I've stopped guessing how I'm going to react in hard situations because so far most of my guesses about my own behaviour have been wrong anyway.

Tecken

Inatt hade jag en mardröm om kapsyler som jagade och försökte äta upp mig, vaknade med ett ryck och slog omkring mig. Kan ju tydas som att jag kanske behöver en vit helg ;)

2007

Ja då var det dags för att se tillbaks på ännu ett år då. Ett periodvis väldigt slitsamt och mörkt år, inte återhämtat mig helt ännu och det lär ta ett tag, men periodvis även väldigt trevligt, sommaren var den bästa på länge.

Hunnit kära ner mig och bli avvisad några gånger till under det gågna året, blir lättare och lättare att komma över det för varje gång. Snart kommer det väl knappt att kännas alls, vore faktiskt ganska skönt.

Ett år då jag glidit ifrån några tidigare väldigt nära vänner, tråkigt men sådant som händer. Jag hade antagligen gjort samma val i deras situation. Kommit närmare en tidigare nära vän, hittat några nya vänner. Lite rotation i umgängeskretsen helt enkelt.

Vinter
I vintras så togs först all fritid, och en del skoltid, upp av spexet. Jäkligt roligt att lära känna en del nytt folk men även slitsamt, februari bodde jag mer eller mindre nere på Forum men jag är verkligen glad att jag gjorde det, hade jäkligt roligt.

Vår
Under våren så fick jag för mig att vara med och bygga ett ekipage till SOF. Ganska tung vår, mådde inte så bra under vissa perioder.

Sommar
Sommaren spenderade jag antingen utomlands eller jobbandes. Fick sommarjobb på ICS och började mer eller mindre direkt efter sista tentan. Blev en del utlandsresor vilket var väldigt trevligt, en till Niece med familjen, riktigt trevligt och första gången på ett bra tag jag faktiskt lyckades varva ner. Efter det hann jag mer eller mindre bara hem och vända innan det var dags för en vecka i Kroatien med Fredrik, en riktigt underbar vecka med sol, bad, härligt folk och billig öl. Rekommenderas varmt :) Blev även en färd till Wacken även denna sommar, lite fler än förra året vilket var roligt.

Under sommarjobbet så frågade ena chefen om jag ville ta ett sabbatsår och jobba heltid, blev väldigt ställd men samtidigt glad. Fick en veckas tänketid, kändes lite klent...kasta om ett helt år av sitt liv på en vecka men det var faktiskt mer än vad som behövdes. Fick erbjudandet på fredagen, på tisdagen tackade ja och på onsdagen löneförhandlade vi och skrev kontrakt.

Höst
Hösten har jag ängnat åt att jobba, oja mig över spexet och fjorton andra saker. Det blev för mycket till slut och jag klarade inte av det, tog ganska hårda ord från nära vänner innan jag insåg det själv och sade upp mig från spexet och ett projekt. Och det var i sista stund för strax efter så var det dags att börja tentaplugga till linalgen. Som sedan gick skräp iaf, har inte fått svar ännu men jag skulle bli förvånad om jag tog den.

Att jobba som programmerare en längre period har varit en ögonöppnare, det är mycket mer prioriteringar och tidspress. För att citera en kollega "En kund bad mig göra en sak när jag hade lite tid över, det var för 1½ år sedan, den står fortfarande på att-göra-listan" och det är så. Man gör så mycket mycket man kan för att göra en sak så bra som möjligt utan att det tar för lång tid, går det inte så fulhackar man ihop något.

Lediga kvällar och helger är guld värt, det jag främst kommer sakna när jag börjar plugga igen i höst, men sovmorgnar saknar jag rejält, och att inte kunna ta en halvdag bara för att man vill göra något, åka till IKEA eller nåt. Mycket fastare rutiner men å andra sidan så är man helt ledig när rutinerna väl är klara.

Fyra månaders arbete avklarat, sju återstår. Det blev ganska mycket tråkigare när kollegan jag kom allra bäst överens med sade upp sig, men jag förstår honom. Jobba på samma företag i fyra år är nog ganska segt efter ett tag.

Tick tack tick tack

Japp, julen närmar sig men jag är faktiskt inte speciellt panikslagen längre. Jag har tagit tag i mitt liv, sagt upp mig från lite saker för att ha mer tid för att ta hand om mig själv och hinna träffa personer jag bryr mig om, känns väldigt bra.

I torsdags var det julbord med jobbet, ruskigt trevligt :) Det var mestadels riktigt bra mat men de hade bara en sorts snaps, den var dock helt okej men hade föredragit Hallands. Lite klent efterrättsbord men när jag väl kom till efterrätterna var jag så mätt att jag bara fick ner en halv pepparkaka och två knäck så det gjorde inte så mycket ;) Åt på tok för mycket, slutade äta vid typ 7-halv 8, tog till 11-12 på kvällen innan magen började lugna sig lite iaf. Sedan var jag mätt till runt lunch på fredagen, men det var ju så gott :) Firade av en kollega som hade sin sista dag igår, var lite sorgligt. Trist att just kollegan jag jobbat närmast och kommer klart bäst överens med försvinne. Men jag förstår honom, jobbat på samma ställe i drygt 4 år.

Idag har jag hunnit med en hel del faktiskt. Började med en ganska rejäl sovmorgon och lugn start på dagen, sedan ner på stan och handla alla julklappar utom två varav en är semi-frivillig, plugga en del och har diskat av ganska mycket. Det blev lite balanskonster för att få in allt i diskstället (behöver köpa ett nytt, det jag har rymmer knappt någonting). Nöjd med dagen :)

Avslutar den med att sitta och sippa på lite baileys med isbitar i och tuggar vindruvor till, känns förbaskat bra. Diskuterade lite med Åsa om det var alkis- eller vuxenpoäng på att sitta och dricka alkohol själv, hon hade en ganska vettig uppdelning. Om man gör det för att man mår bra och vill fira lite så är det vuxenpoäng, dricker man för att man är ledsen så är det alkispoäng. Just nu är jag rätt avslappnad och allmänt nöjd med tillvaron så det blir väl vuxenpoäng för mig.

Lite av varje

Igår var det spex, holgerspexet spelar sitt tionde spex Artur, jag hade inte så höga förväntningar då jag hörde att de i fjol var ganska sissådär men i år var det riktigt bra. Bra inledning, lite udda stil men kul. Mestadels bra skrivna sånger, de hade ett riktigt klockrent som även var riktigt bra framfört. Kostymerna var enkla men framförde vad de skulle. Förstod inte riktigtdet roliga i slutpoängen, den kändes lite påklistrad i efterhand, men det kanske bara var jag som var seg. Rekommenderas :) Även alltid kul att träffa de holgrare jag känner, börjar bli några stycken nu, så det var en klar bonus som gjorde en bra kväll riktigt jäkla trevlig.

Jag har funderat en hel del på vissa saker den senaste tiden, och när jag skulle sova i tisdags så insåg att jag inte orkade längre och att jag inte orkade bry mig längre. Väldigt befriande att inte bry sig, mindre tankar och funderingar. Kanske är det som är nyckeln till att sluta ha sådana jäkla humörsvängningar. Pratade lite med Anders, han är stabil som ett urberg, och han hade tydligen samma problem när han var yngre, så förhoppningsvis är det väl en period som med en stor hink(oceanklass) tur har det gått över.

Det har väl pågått i runt 1½ år nu men var först igår det verkligen slog mig, en blick verkligen fylld av irritation. Det är inte alls samma sak längre och jag förstår varför helt och hållet. Inte som att vi haft mycket gemensam men det var trevligt när det varade. Nåja, hon verkar ha det riktigt bra nu och jag har inte mycket att klaga på heller. Man lär känna nytt trevligt folk, typ lissare och holgrare :)

Det här med hemligheter. Tidigare har jag erbjudit folk att prata av sig med mig och de har i en del fall tagit erbjudandet, vilket varit ganska trevligt då de tyder på att de litar på mig. Men det finns ju baksidor av allt. Var en period innan förra sommaren då folk hade pratat av sig med mig så att jag behövde vakta vad jag sade hela tiden i alla mina vanliga umgängen. Att inte prata om något alls är inte svårt, men att prata om något som om man inte vet mer än man säger är inte alltid helt enkelt. Orden är bara hälften, hålla ordning på kroppsspråket är en stor del av problemet. Det var någonstans där jag bestämde mig för att det kanske gått överstyr och sedan dess har jag försökt trappa ner, med blandad framgång.
Det har gått ganska bra att hålla på hemligheterna, folk har antagligen anat att jag vetat mer än jag sagt, jag vet att jag inte är en bra skådespelare, men så länge de inte förstått sanningen så är det ingen större katastrof. Inte varit många missar, tills igår. Och självklart så kommer det tillbaks och biter mig i baken, var ingen jättestor grej men ändå väldigt tråkigt att ha sumpat någons förtroende, känner mig lite mindre värd som människa. En nära vän litade på att jag skulle hålla tyst och det kunde jag inte...
Första missen sedan jag vet inte när...kanske börjar tappa det här, kanske dags att sluta, låta folk prata av sig med någon annan för en gångs skull. Visst är det trevligt att hjälpa folk jag bryr mig om men om jag inte kan hålla tyst längre så är det bättre om de pratar med någon annan.

Rörelse

Folk rör på sig. Alex har bestämt sig för att försvinna tillbaka till Åland igen, av förståeliga skäl. Den kollega jag kommer klart bäst överens med sade upp sig nyligen, är kvar till början av december men sedan lär inte jobbet bli i närheten lika roligt. Fungerar väldigt bra med honom, samma lite elaka humor och jobbar bra ihop, trist men jag förstår honom också, efter några år på samma ställe vill man vidare och pröva något annat.

Jag har insett lite fler saker om mig själv, alltid trevligt oavsett om själva insikterna i sig inte alltid är så trevliga. Tycker om att känna mig själv bättre och bättre, ger lite perspektiv på saker och ting.

Konfrontationer, osäkerhet, löneutveckling, export

Efter lite funderande och prat med nära och kära är det dags för lite mer funderingar här, få dem i skrift och därmed lite mer ordning på dem. Det här blev ett mishmash, men är ni tillräckligt uttråkade kanske ni tar er igenom hela.

Jag har ofta vetat vad jag velat i olika beslut, eller inte brytt mig tillräckligt för att orka ta dem. Jag ville till it-g, jag kom in på it-g, jag ville till c i linköping, jag kom in på c i linköping, den gången hade jag inte ens ett andrahandsalternativ. Men o andra sidan var det 3-4 år sedan bubblan sprack och varannan tomte kom in på data-utbildningar under den perioden, det är lite samma effekt idag och lär ta några år innan kullarna börjar återhämta sig. Den här säkerheten tror jag har varit en ganska stor del av att jag idag har ganska svårt för osäkerhet. Jag förstår inte riktigt folk som inte vet vad de vill med sina liv, jag tycker det är (ibland väldigt) jobbigt när jag inte vet vad en person nära mig tycker om mig egentligen. Har svårt för osäkerhet när det gäller sådana saker.

Olika konfrontationer är så oerhört olika lätta att hantera. Jag har toksvårt för att ta utskällningar eller när någon är arg på mig, men berätta för en tjej att jag tycker om henne och fråga om det är ömsesidigt är ganska enkelt. Konfrontera chefen över något är också ganska enkelt, man tar det rakt på sak så är det över innan man hinner riktigt tänka efter. Konfrontationer med ilska är värre...jag är så dålig på att vara arg. Men jag har lärt mig något nytt...vissa konfrontationer, trots att man vill, är det klokt att vänta med ett tag. Känns bra, alltid trevligt att lära sig saker, även sådana som man kanske egentligen borde tänkt ut själv men som det krävs en vän för att peka ut.

Dagens brist på kompetent personal inom it-branchen växer och växer. Hör från kollegor och andra om rekryteringsbonusar som blir större och större. 10 000, 25 000, en månadslön extra etc om man anställs eller tipsar om en kompis som sedan anställs. Men om ett företag får en riktigt kompetent anställd så tjänar de på det iaf, slipper en hel intervjuvprocess och risken att de ändå får ett rötägg. Som en jag känner som jobbar på en konsultfirma, förut ville de ha tips om uppdrag, nu vill de ha tips om folk att sätta på uppdrag...men det finns vissa varningstecken på att det börjar gå utför igen. Hörde att en kille som varit med på ett företag i stockholm genom hela bubblan, efterföljande krash (han behöll faktiskt jobbet) och nuvarande stigning sagt att de började anställa lite väl ivrigt, "nu kan de inget igen". Men det är ändå inte alls samma sak som bubblan, nu slänger ingen pengar på dig bara för att du kan rabbla buzzwords, de förväntar sig faktiskt resultat. Ett företag gjorde vad jag tror kan vara ett ganska smart sätt att nöta in företaget i unga studenters huvuden, mentorskap. De kan erbjuda en väg in, kanske ett exjobb eller något, och många studenter börjar jobba på samma plats som de exjobbat eller företag de tidigare haft god kontakt med. Långtidsplanering men bra tänkt.

Läste en artikel i nån tidning som sa att bemanningsföretagen idag har stora problem, hela marknaden bestäms mer eller mindre av hur god kontakt man har med underleverantörerna, så den som är bäst kompis får flest folk. Ger lite skev marknad.

Jag undrar hur länge den här stigningen kommer fortsätta, diskuterade det lite med Anders innan hans inflyttningsfest och jag tror jag håller med honom, konjunkturen kommer antagligen vända innan personalmarknaden mättats igen. Sedan kommer företag antagligen fortfarande jaga folk men jag skulle inte bli förvånad om de här rekryteringspengarna försvann. Kullarna lär nog ta åtmindstonde 5 år till, nu börjar folk begripa att det finns jobb igen och då tar det 4-6 år innan de faktiskt kommer ut på arbetsmarknaden.

Sveriges exportregler är lite av ett spel för gallerierna...jag arbetar på ett företag som levererar mjukvara relaterat till obemannade flygande farkoster, dvs kan användas militärt. Sverige har ett exportråd som bestämmer vad som får skickas vart och de sa tvärnej när vi kollade runt lite kring möjliga kunder i ett land i mellanöstern, ingen mening att ens skicka in en ansökan, men om vi skickar via ett företag i USA och sedan vidare till det landet så är det inga som helst problem.

Perspektiv, otålighet och semester

En sak slog mig när jag väntade på bussen idag, anledningen till att jag känner mig ganska dum. När man mest umgås med folk som antingen är med i mensa eller antagligen utan problem skulle kunna kvala in så är det faktiskt inte så förvånande när man tänker efter lite. Har problemet att jag alltid jämför mig med den bästa jag känner, t.ex. simon för programmering eller skolgrejer, anders för sociala saker etc etc. Inte det bästa för självförtroendet, har försökt göra något åt det tankemönstret men har inte lyckats hittils.

Jag börjar bli lite otålig, vet inte riktigt till vad men jag vill klara av det här året, få min examen, jobba. Folk jag känner tar sig vidare i livet, åren tickar på och det känns som att jag bara står och stampar.

Den här semestern blev det ett jäkla massa flängande. Först frankrike med familjen lördag när jag gick på semester fredagen. Hemma några dagar, klarade av lite skolarbete, sen iväg till göteborg och sedan kroatien. Kom hem till link, sen iväg till sthlm i ett dygn för att hämta grejer och sedan hem igen för att några dagar senare åka ut till martins landställe med xcq. Riktigt trevligt. Kom hem därifrån igårkväll, idag ska jag packa upp(lär bara bli ösa ut allt på golvet) och packa inför resan till wacken. Kommer hem från wacken nästa måndag och börjar jobba tisdag. Lär behöva en till semester för att vila ut efter den här semestern ;)

Måste nog försöka lära mig vara ensam igen sen efter wacken, låta tankarna komma ikapp och hinna städa, har sett förjävligt ut i min lägenhet alldeles för länge nu.

Liten sommarfundering

Alex skickade en länk till några verk av en arabisk författare, Gibran Khalil Gibran, vet inte riktigt vad som är för- och efternamn där, och han är riktigt bra, det är rätt religiöst betonat men han lite intressanta synvinklar här och där. Hittade en som jag blev ganska förtjust i. Funderar på att skriva ut hans verk o fixa nån form av pärmar till.

val, val, val...och sedan ännu fler val

I dagens samhälle gör vi oerhört många val, och det blir bara fler och fler hela tiden. Vi ska välja skolor, jobb, banker, bilar, boende, pensionsfonder och det är bara de stora valen i livet. Varje dag gör vi oräkneliga val, och detta tycker högern är så bra så. Valfrihet = lycka, vet väl alla om. Personligen börjar jag bli lite smått trött på alla dessa val hela tiden. Visst, väljer vi rätt pensionsfond kan vi spara ihop 3k extra på 40 år. wohoo.

Nu vill Centern att vi ska välja bank att ta studielån av också. Har de inget vettigare att ägna sin tid åt, t.ex. att få igång vår katastrofala halvt icke-existenta integrering av invandrare.

Kambodjansk barnkampsport

Då har man överlevt midsommar också, det kändes lite tveksamt när man vaknade i lördags faktiskt. Men trevligt var det, blev bara lite mycket *hrm*. Mycket trevligt folk där, en del man inte träffar så ofta så det är trevligt med sådana här högtider när man springer på dem.

I lördags så skulle jag o några till se bakisfilm, hittade en hong kong-action så vi tänkte "ooh, wire-fu, lagom hjärndött kan man hoppas", Dog Bites Dog hette den. Helt fel film för att vara bakis till. Brutal film, bra men brutal. Ganska skönt med asiatiska filmer, de har så annorlunda stil jämfört med amerikanska filmer. För att faktiskt skriva något som relaterar lite till titeln på detta eminenta blogginlägg; i den filmen så var det en brittisk dokumentär(skulle inte bli förvånad om den faktiskt finns, vore intressant att se hela) om läger i Kambodja där barn slåss en mot en tills ena dör och sedan slår folk vad som vem som vinner. Tänk tuppfäktning fast med barn. De fick gå utan mat tills de hade vann en kamp, och vann gjorde de när den andra dog. Man kan inte utveckla speciellt mycket medlidande med en sådan uppväxt, när döda är ens enda chans att få mat så har man inte mycket val, döda eller svälta ihjäl, så är inte direkt ett svårt val och om man börjar ung, en del av de i dokumentären såg inte ut att vara äldre än 6 år, så har man antagligen inte hunnit utveckla någon moral direkt heller. Man har haft en ganska bra uppväxt faktiskt.

Nope

Har kommit fram till att jag behöver folk runt mig. Jag behöver inte arbeta på samma sak, ibland är det bra om jag inte gör det, men behöver folk runt om mig. Ingen mer än jag på kontoret idag, en bunt är i frankrike på mässa och en har två dagars semester, lite småtrist.

Automatisering, världsekonomier och det postindustriella samhället

aah, kvällsfunderingar är bra saker.

Jag läste en artikel i dn om "the wire", en serie om drogscenen i baltimore. Det var ganska sjuka siffror, jag minns dem inte men antalet män mellan 20-30 som satt eller sitter i fängelse var tokhögt. Det har egentligen inget med resten av det här inlägget att göra, tänkte bara nämna det i förbifarten på grund av något de nämner i slutet, postindustriella samhället, mer om det strax. Författaren till serien sa enligt artikelförfattaren något sånt här; "Om 1900-talet var USA:s århundrade så är 2000-talet inte alls det. Det förvånar mig bara hur fort det går utför." Och jag har ingen jättekoll på USA, är mest bara allmänt negativt inställd, men det går ju onekligen sämre med landet. Vi får se om nästa president lyckas rätta till det.

Vi får se hur det blir framöver. Rysslands och Kinas ekonomier är på frammarch, visst de har sina brister inom mänskliga rättigheter men USA är inte direkt något lysande exempel. Demokratiskt är det värre, har mer förhoppningar om Kina där än Ryssland där oligarkerna har pengar och säkerhetstjänsten makten. Kina har förändrats en del, jag tror inte att det kommer bli en demokrati där, men förhoppningsvis lite uppmjukning iaf. Skulle ge mycket för att se hur världen ser ut om hundra år.

Automatisering, denna ädla konst att ersätta människor med maskiner. En sak slog mig för några dagar sedan, lite inspirerat av en bok jag läste för når år sedan. I boken lever det några hundra tusen människor på jorden, de lever lyxliv, teleporterar sig omkring och har det allmänt bra. Sen händer det saker men det spelar ingen roll, är antalet jag vill fokusera på. Några hundra tusen, 100 000 har för mig men är väldigt osäker, jag undrar hur många jorden egentligen kan stödja om alla ska leva ett bra liv. USA använder idag upp ungefär(omjag minns rätt) 5½ gånger vad som är hållbart i längden, 5½ jordglobar. De är ca. 300 miljoner. 300 / 5.5 är 54. 54 miljoner människor om alla ska ha råd att leva riktigt bra liv Dock så innebär ju detta ett problem, vi får ungefär 6½miljard människor över, inget man gör sig av med i en handvändning. En annan framtid är en som målas upp i en annan bok, megastäder med toppskikt för de fina och slum för de mindre belavade, Städerna omges av kupoler för att skydda dem mot stormarna som rasar sedan jordens väder- och ekosystem kraschade totalt. I nuläget känns onekligen detta som den troligare framtiden.

Drömmen om att alla ska ha det bra lär få flera försök, personligen tvivlar jag på att det kommer fungera så länge kapitalism är inblandat, folk vill alltid ha mer oavsett hur mycket de har, och tills vi når en viss nivå av teknologi så kommer kapitalism att dra folk till sig. Denna nivå tror jag ligger (grovt sett, ni förstår tanken bakom) vid en idé från en annan bok av samma författare som skrev om megastäderna, silvriga bollar som svävar runt. Man kan be dem göra tjänster, de kan skapa vilket föremål man än vill ha. Varför betala någon för något när man kan be en boll göra det åt en? Om jag inte missat något borde kapitalismen krascha totalt av detta, förhoppningsvis till förmån för ett bättre system. Det skulle väl iofs leda till det ultimata konsumtionssamhället, men när folk och samhället(efter det inledande totala kaoset, paniken, upploppen och, mycket möjligt, krigen) anpassat sig så finns väl chansen för ett samhälle där folk kan göra det de tycker är kul. Finns ingen anledning att jobba, man behöver inte pengar till något. Jag tror att det skulle ta åtminstone en generation, kanske flera, innan samhället anpassat sig efter att folk faktiskt kan göra det de tycker om och är intresserade av. Personligen så skulle jag pyssla med ungefär samma sak iaf, på det området har jag haft en jäkla tur. Tänk er en värld utan reklam, telefonförsäljare, tiggare, även med politikerna kvar blir det en ganska fin värld faktiskt.

Då kanske även befolkningstillväxten saktar ner lite, när föräldrar inte behöver skaffa många barn för att ta hand om dem när de blir gamla. En del lär ju vilja ha många barn, en del av religiösa eller liknande själ, personligen tror jag att två barn är lagom.

Jägare- och samlare, bönder, feudal, industriell, information...vad kommer sen? Jag håller tummarna för att jag är vid liv vid nästa skifte men i dagens takt även med ökningen så ser det mörkt ut, det var 200-300 år sedan industriella revolutionen drog igång, informationssamhället började väl utvecklas i slutet av 1900-talet.

Lugn

Tja, efter en massa om, en hel hög med men så överlevde jag förra veckan. FoA-tentan kan ha gått om examinatorn är snäll, java-projektet blev godkänt, logiktentan är inlämnad, manusprovet blev grovt nedprioriterat och fick bara 2h så de vill inte ha mig i år, blir pr-gruppen igen men det känns rätt bra, var skoj förra året. När man har hållit ett tempo på ungefär 250% en hel vecka så känns det jäkligt lugnt att bara jobba heltid, nästan semester. Lediga kvällar, väldigt härligt. Är dock bara 2½ vecka jobb kvar, känns jättekort. tiden flyger iväg, känns det likadant även då lär jag sakna det nere i Frankrike.

En annan effekt av att hålla sådant tempo är att man inte hinner fundera så mycket på saker o ting, man skjuter allt sådant på framtiden eller ignorerar det helt, ganska bekvämt för stunden men rätt trist. När jag lägger mig på kvällen så känns det inte som att något egentligen har berört en på hela dagen, är bara ett lugn inombords. Ganska tråkigt när man är van vid hur jag brukar ha det annars, får ta o kära ner mig i nån igen. Verkar inte som att indienflickan kommer höra av sig, ptja, trist men hela världen rämnar inte, nu heller. världen rämnar väldigt sällan, finns väl vissa fördelar med att bli världsvan, cynsik o bitter ;)