Sagor och sagoberättande

Jag har läst en del sagor på sista tiden och det har fått mig att fundera lite på sagoberättande, hur sagor ändras och sådana saker. Förr så fördes sagor från en generation till en annan och förändrades mest, vad jag tror, när de färdades från ett område till ett annat. De återberättades när mörkret hade fallit och många kunde berätta många sagor från minnet.

Det här är något jag tycker är tråkigt i dagens samhälle, vi ger våra barn färgglada böcker med talande djur i istället för att berätta sagor för dem. När jag var liten så berättade pappa bamsesagor han hittat på och detta var typ veckans höjdpunkt, sen växte man ju ifrån det men äldre barn kräver äldre sagor och papas förråd slutade tyvärr vid bamse.

Det faktum att dagens sagor är så mycket mildare och snällare tror jag har att göra med just det att nu så berättar man inga sagor för varandra längre utom för barn då och då, så då är det bara barnsagorna som finns kvar och de är mildare än sagor för vuxna.

I boken med keltiska sagor jag läser nu finns det många sagor som om man byter ut namnen till något som faktiskt är uttalbart och förändrar lite skulle vara riktigt bra, vissa är så söta så och vissa är mörkare för äldre personer. Har lite andra böcker med sagor i också från olika världsdelar och det är intressant hur mycket det skiljer sig åt, om jag nån gång blir pappa ska mina barn växa upp med sagor. Jag tror inte att det är så svårt att minnas några stycken i alla fall om man väl lärt sig de första, sen hur man berättar dem på ett bra sätt får man nog öva på.