Programmering och ledighet

Programmering. Har klurat lite på vad som egentligen är tjusningen med det, varför sitter man dag ut och dag in framför sin texteditor och knappar? Varför är man redo att spendera 4 år av sitt liv på att bli bättre på det?
För mig är det främst två saker:

Den ena tror jag har en del gemensamt till vad som fängslar en författare och får den att fortsätta bok efter bok efter bok. Båda börjar med en blank sida och sätter igång att skapa något stort och vackert av ingenting alls mer än sin intelligens och sin fantasi. Författaren ser handlingen gå vidare, brytas av i olika grenar, förenas igen, karaktärer förändras, dör och tillkommer. Programmeraren ser koden växa, förändras och mogna, delar utvecklas, tillkommer, tas bort och görs om helt.

Den andra är att skapa något perfekt som fungerar som det ska utan problem. Att hitta problemen och laga dem, att se mer och mer fungera i samklang för att till sist se hela urverket rulla som det ska. När man ser allting fungera, tillsammans, utan problem, infinner sig en härlig känsla av att ha gjort ett bra jobb som enbart den nästan är värd tiden man lägger ner.

Möjligheten att tjäna pengar på något man antagligen hade hållit på med i alla fall är ganska få förunnat och jag ser det som en klar bonus men inget som fick mig att börja eller får mig att fortsätta med programmering. Det är något som drar, jag har haft några pauser på ibland flera månader men har alltid sugits tillbaks till det. Det börjar rycka lite i fingrarna, man börjar få lite idéer på saker man skulle kunna skriva och man vet att snart är man där igen.

Linus skrev ett tänkvärt inlägg om ledighet. Den här sommaren har jag haft fyra helt lediga dagar som var bland det bästa jag upplevt sedan ett bra tag tillbaka, bara spendera tid med vänner, slappa och sova ikapp, underbart.. Att vara helt ledig är en lyx man som student väldigt sällan kan unna sig om man vill få ekonomi och poäng att gå ihop, men när man väl är det så är det riktigt underbart. Man kan ta sig ledigt men det är nästan alltid någonting som ligger i bakhuvudet och gnager, någonting man borde göra istället för det man gör, någonting man ligger efter med. Att skjuta undan allt detta är ett konsttycke som jag nog bara lyckades med ungefär tre gånger under hela vårterminen, men när man väl slappnar av mår man så bra. En middag med en god vän, en filmkväll, spela lite kort...bara leva i nuet och låta morgondagen med sina bekymmer vänta tills just imorgon.

Tomhet är en klart underskattat och något jag först nu under våren lärt mig uppskatta för vad det faktiskt är värt.