Lite av varje

Igår var det spex, holgerspexet spelar sitt tionde spex Artur, jag hade inte så höga förväntningar då jag hörde att de i fjol var ganska sissådär men i år var det riktigt bra. Bra inledning, lite udda stil men kul. Mestadels bra skrivna sånger, de hade ett riktigt klockrent som även var riktigt bra framfört. Kostymerna var enkla men framförde vad de skulle. Förstod inte riktigtdet roliga i slutpoängen, den kändes lite påklistrad i efterhand, men det kanske bara var jag som var seg. Rekommenderas :) Även alltid kul att träffa de holgrare jag känner, börjar bli några stycken nu, så det var en klar bonus som gjorde en bra kväll riktigt jäkla trevlig.

Jag har funderat en hel del på vissa saker den senaste tiden, och när jag skulle sova i tisdags så insåg att jag inte orkade längre och att jag inte orkade bry mig längre. Väldigt befriande att inte bry sig, mindre tankar och funderingar. Kanske är det som är nyckeln till att sluta ha sådana jäkla humörsvängningar. Pratade lite med Anders, han är stabil som ett urberg, och han hade tydligen samma problem när han var yngre, så förhoppningsvis är det väl en period som med en stor hink(oceanklass) tur har det gått över.

Det har väl pågått i runt 1½ år nu men var först igår det verkligen slog mig, en blick verkligen fylld av irritation. Det är inte alls samma sak längre och jag förstår varför helt och hållet. Inte som att vi haft mycket gemensam men det var trevligt när det varade. Nåja, hon verkar ha det riktigt bra nu och jag har inte mycket att klaga på heller. Man lär känna nytt trevligt folk, typ lissare och holgrare :)

Det här med hemligheter. Tidigare har jag erbjudit folk att prata av sig med mig och de har i en del fall tagit erbjudandet, vilket varit ganska trevligt då de tyder på att de litar på mig. Men det finns ju baksidor av allt. Var en period innan förra sommaren då folk hade pratat av sig med mig så att jag behövde vakta vad jag sade hela tiden i alla mina vanliga umgängen. Att inte prata om något alls är inte svårt, men att prata om något som om man inte vet mer än man säger är inte alltid helt enkelt. Orden är bara hälften, hålla ordning på kroppsspråket är en stor del av problemet. Det var någonstans där jag bestämde mig för att det kanske gått överstyr och sedan dess har jag försökt trappa ner, med blandad framgång.
Det har gått ganska bra att hålla på hemligheterna, folk har antagligen anat att jag vetat mer än jag sagt, jag vet att jag inte är en bra skådespelare, men så länge de inte förstått sanningen så är det ingen större katastrof. Inte varit många missar, tills igår. Och självklart så kommer det tillbaks och biter mig i baken, var ingen jättestor grej men ändå väldigt tråkigt att ha sumpat någons förtroende, känner mig lite mindre värd som människa. En nära vän litade på att jag skulle hålla tyst och det kunde jag inte...
Första missen sedan jag vet inte när...kanske börjar tappa det här, kanske dags att sluta, låta folk prata av sig med någon annan för en gångs skull. Visst är det trevligt att hjälpa folk jag bryr mig om men om jag inte kan hålla tyst längre så är det bättre om de pratar med någon annan.