Röra och självkontroll

Under vissa perioder i ens liv så är det ganska rörigt inombords, vilket nog alla har upplevt. Man har träffat en pojke/flicka, en släkting har vandrat vidare, trubbel i skolan eller något annat, antalet möjliga orsaker till röran är oändliga.

- Försöka begrava röran med arbete eller motion eller något annat. Jag är ganska skeptisk till den här metoden, prövat och det slår bara tillbaks senare och oftast ännu värre då än det var tidigare, men om det är en period när man verkligen inte har tid för röra och när det är över ger fan i vad som händer så fungerar det.
- Bara ignorera röran tills det lugnar ner sig. Ibland fungerar det, några gånger har saker försvunnit över en natt efter att ha gnagit ett bra tag, men tills det försvinner kan det vara ganska svårt, beroende på hur man är som person såklart. Vissa kan stoppa undan känslorna i en box ett tag och få lite temporärt lugn.
- Försöka ta hand om röran genom att prata om det eller sitta o fundera tills man får ordning på tankarna. Att prata om det med någon är dock inte helt enkelt...hur mycket ska man berätta och hur mycket ska man dölja? för vem ska man berätta? Det innebär ju också risker, om man berättar hemligheter för någon som sedan blir full och sprider det vidare kan det bli väldigt fel, så det gäller att välja med omsorg. Men om man väl hittar någon sådan så är det väldigt skönt.

Även om det är rörigt inombords så vill man sällan att hela världen ska veta om det, självkontroll. Ibland är det svårt och ibland är det lätt men det är väldigt sällan man kan slappna av helt. Det är nästan alltid någon som bedömmer, värderar och kategoriserar en och det man gör. Desto mer självkontrollen prövas desto starkare blir den, det här med stå emot att köpa godis i affären är inte så svårt längre, men jag tror det finns risker med att ha för bra självkontroll. Ska dock inte blandas ihop med att inte visa några känslor alls, självkontroll kan lika gärna vara att bara visa de känslor man vill visa. Men om man är van att alltid vara kontrollerad så blir det nog ändå värre när man väl tappar kontrollen. Det går ju att hoppas att man aldrig tappar kontrollen men jag tvivlar på att någon är så kontrollerad, alla har minst en svag punkt, vi är bara olika bra på att dölja dem.